Två slags ledarskap

Ingen har sammanfattat det här med ledarskap så bra som Thoms Szasz professor i psykiatri vid State Universityi New York.

I boken Det andra syndafallet från 1973 säger han på sidan 66 följande: (varning för lite tungt språk)

Det finns två slags ledarskap – för beroende och för självständighet. Historiskt sett är det enda slags ledarskap som är lätt igenkännligt och allmänt synligt, ledarskapet för beroende av auktoriteten. När ett sådant ledarskap är framgångsrikt resulterar det i rekrytering av trogna efterföljare, som i uttalande och uppträdande bekräftar ”den store ledarens” storhet och visdom. I motsats härtill är ledarskapet för självständighet svårt att urskilja och därför besvärligt att känna igen. När ett sådant ledarskap är framgångsrikt resulterar det inte i trogna efterföljare utan i självständiga individer som i uttalanden och uppträdande bara bekräftar sin egen autencitet (äkthet och styrka).

Kan det belysas bättre. I mitt yrke som grupp- och ledarutvecklare är det de här sakerna som det i grund och botten handlar om. Det är det här och inget annat, som den kända och omtalade FIROteorin handlar om. Jag ska förklara den teorin i kommande inlägg.

Till dess kan du fundera på vilken sorts ledarskap av de två som du tilltalas av. Ett ledarskap som bygger på lydnad och beundran av den stora ledaren (beroendeledarskap) eller om du mer tilltalas av  Ett ledarskap som tillåter dig att växa till att bli en Person och inte bara en lydig  i mängden. Vilken sorts ledare vill du ha? I min verksamhet som grupp- och ledarutvecklare har jag stött på båda svaren. Somliga vill bli ledda och styrda och har ingen strävan efter att utvecklas som person till ledare över sig själv. Man finner sig i att vara beroende, det är lättsamt och OK. Andra, de som själva har stor ledarpotential och som har tilltro till sin egen potential och som egentligen avskyr att bli styrda av en ”pappa” eller en ”mamma”; Ja, de personerna föredrar förstås det andra ledarskapet dvs. det som uppmuntrar till växande. Det är det ledarskapet som behövs om man som Laila Amrouche ska tillåtas att bli ledare över sig själv såsom hon definerar Ledarskap i sin kommentar här i bloggen.  

Till syvende og sist är valet Ditt. Och att inte ta ställning är också ett val. Det är Valet att inte välja eller Valet att inte växa. Det finns inget rätt eller fel i detta. Måhända kan man säga att Valet ändå har betydelse för om Du en gång i framtiden när du tittar tillbaka ska kunna säga till dig själv: Jag har gjort mitt bästa och jag har varit ärlig mot mig själv och gjort mina val efter moget övervägande. Men man kan välja att inte tänka så. Att det kvittar helt enkelt. Det handlar om Livssyn och Värde på sig själv.

Som sagt; Nästa inlägg kommer att ta upp den intressanta FIRO-teorin om gruppers utvekling, om individer i grupp och om önskvärt ledarskap i en grupps utvecklingsfaser. Om du vill få lite inblick i min Grupp- o ledarutvecklings-verksamhet så titta gärna på min lilla hemsida om det www.mildoc.se

3 mars, 2011 Posted by: 2 Comments - Permalink
2 Responses to Två slags ledarskap
  1. Laila Amrouche skriver:

    Ledarskap för mig är förmågan att leda sig själv
    och visa vägen för andra att göra det samma.

    Att skapa ett beroende anser jag inte att leda…

  2. Anita Rosander skriver:

    Det är väl det här vi kallar för Alpha och Beta människor!? Alpha leder (generellt sett) och Beta leds.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>